Det går fort att hitta glädjen i paddlingen igen, allt som krävs är lite sällskap. Och då helst av stora båtar lastade med grus. Körde på med några intervaller ett kort pass innan jobbet. De första fem som syns i detta block är i motvind, nästa två i medvind. Sedan avbröts intervallerna eftersom jag fick syn på en tungt lastad grusbåt på väg mot Hammarbyslussen. Kom tyvärr in lite snett och fick ligga med fullt roderutslag för att hålla mig kvar men lyckades ändå hänga på i nästan 17 km/h ett tag.
Det är sådana här underbara ögonblick alla annan träning syftar till...
Nu känns det att hösten är här. Efter en säsong med många tävlingar börjar man tappa sugen lite grann. Hade tillåtelse hemifrån att köra tisdagstävling på klubben men efter en hel dag på VA-mässan i Älvsjö hade jag helt enkelt ingen lust att köra tre varv runt Reimers. Vi får se om det funkar att köra de sista deltävlingarna i Cupen, kampen om andraplatsen skulle i så fall kunna bli intressant. Annars ligger fokus enbart på att ha så roligt som möjligt med träningen nu, fast det gör det å andra sidan alltid. I helgen blev det orientering på lördagen och MTB på söndagen. Testade en "fullgungare" för första gången; jag kör i vanliga fall på en helstel MTB men fullgung var en helt annan känsla. Det är synd att man skulle behöva sälja av större delen av kajakflottan för att ha råd att komplettera med en ny cykel...
Årets andra seger i Stockholmscupen var riktigt skön. Favorittrycket var hårt på Team Stridh, där Johan hade rekryterat gräddan av Stockholmscupeliten för att säkra sin seger i cupen. Favoritlaget bestod av Johan Stridh själv, Martin Nordstrand (Kexchokladmannen eller Mr. Red Bull), Björn Olin och Paul Rosenqvist. Vårt lag skulle bestå av mig själv, Stefan Magnusson, Peter Hellström och Thomas Lundblad. Femton minuter innan start bytte dock Thomas ut sig själv mot Mats Berglund vilket visade vara en succé. Vi var rejält osynkade i bytena den första biten men efter ett tag hittade vi ett system för att växeldra med Peter stabilt på guldvågen i avvaktan på spurten. Eftersom vi startade först såg vi inte mycket av de andra lagen förrän vi hade gått i mål. Vi började få upp hoppet när vi såg lättviktaren Olin ligga och dra sin klunga med giganterna Nordstrand och Rosenqvist i sina monsterkanoter på sidvågen och Johan Stridh blå i ansiktet på en rejäl uppförsbacke strax bakom guldpostionen. På tredje plats kom Team Fridhem och totalt sju lag ställde upp på den ca 7,5 km långa banan kring Reimers och Årstaviken.
Lagtempo i kanot är riktigt riktigt kul och det är synd att det inte körs oftare. Detta var andra gången i min 22-åriga karriär som jag var med om det. Det man ska tänka på är att samträna innan så att man direkt kan komma in i ett bra system för att växeldra. Det är också en klar fördel om alla i laget kör båtar med samma skrovlängd. Det är dessutom en rejäl mental omställning att försöka dra hårt när man ligger först och försöka positionera sig på sidvågen så att man skapar bra förutsättningar för den som ligger på guldvåg.
